Gäddmete, Gemenskap och Glädje!

Vädret hos mig har tyvärr satt stopp för ismetet, antagligen har jag gjort sista passet för den här säsongen. Så i mitten av förra veckan började jag fundera på var jag kunde ta vägen. För kan man fiska så fiskar man, såklart!
Det är inte öppet vatten överallt så komma ut med någon båt gick inte utan det fick helt enkelt bli att rikta blickarna mot rinnande vatten.

Jag har pratat en hel del med Jonas via Facebook på sista tiden som är en av grabbarna från Team Äskya Fishing. Jonas gör även riktigt fina jiggar till gäddfisket under namnet Slim Sune Shads. Många fina gäddor har fångats på dessa jiggar, så helt klart värt att kolla upp för alla spinnfiskare!

Slim Sune Shad

Vi hade planerat att göra ett ismetepass ihop men tyvärr lyckades vi inte få till det innan isarna blev för dåliga, så istället möttes vi upp vid ån i lördags för lite gäddmete!
Förutsättningarna var tyvärr inte de bästa med en klar och kall natt och dagen bjöd på blå himmel och strålande solsken mest hela tiden, kanske inget att klaga på då man faktiskt fick lite vårkänslor. Men som sagt, inte de bästa förutsättningarna för gäddfiske…

Vi började i ett område med ett större bakvatten där vi hoppades på att kunna lura någon gädda. Jonas provade lyckan med bottenmete och själv valde jag flötmete. Redan efter fem minuter tar det ton i Jonas ena larm, men tyvärr så blev det ingen gädda krokad.
Efter det blev det riktigt lugnt… Men vi snackade desto mer!

Gäddmete

Jonas riggar sitt ena spö

Jag som ni redan vet fiskar väldigt mycket själv, mest för att jag inte har någon som är lika intresserad eller besatt beroende på vem man frågar av metet och fisket i min närhet.

Så när man träffar en jämlik blir det väldigt mycket fiskesnack, historier och ännu mer fiske.
Det är riktigt trevligt att kunna dela med sig av tips, men även få tips och snacka teorier och såklart börja planera flera pass ihop!
Fisket är verkligen något som förenar, man behöver inte känna personen innan utan har man ett gemensamt intresse så ramlar det automatiskt ut en massa fiskesnack och kanske lite annat också…

Fisket på vår plats var segt hela förmiddagen, så vi bestämde oss för att göra en förflyttning. Vid den nya sträckan tog jag även med mig färnaspöt, för var gäddfisket segt så kanske färnorna var mer på hugget i det fina vädret…
Jonas som inte fiskat så mycket färna tidigare fick en snabb genomgång hur jag tacklade upp och snart var två spön med bröd på kroken ute i en större håla.

Vi drack mer kaffe och fortsatte snacka fiske och njöt av solens värme vid åkanten.
Tyvärr var även färnafisket segt… Jag hade ett par mindre pet men tyvärr ingen fast fisk, så det blev en ”blankt” rad i anteckningsblocket hemma.
Ska jag vara ärlig så fiskade vi inte särskilt bra, vi fokuserade nog båda två mer på att lära känna varandra och snacka massa fiske än själva fisket.
Men det ska vi ändra på till nästa gång!

Flötet försvann aldrig den här gången.

Flötet försvann aldrig den här gången.

Från början hade jag inte tänkt skriva något inlägg om det här passet då vi blanka rejält och det är inte så himla intressant att läsa om.
Men sen kom jag att tänka på Michelle Staafs senaste blogginlägg där hon bland annat skrev om allt tjafs och elakheter man kan läsa på sociala medier m.m. och jag instämmer i det hon skriver!
Det är förvånansvärt ofta man läser tråkigheter och påhopp på andra människor som delar samma intresse. Det här är något jag tycker är ett mycket märkligt beteende, om vi delar samma intresse varför ska vi då inte kunna lära oss av varandra, dela med oss av kunskaper, tips och tankar på ett trevligt och inspirerande sätt?

Inte hålla på och dela med sig av elaka kommenterar och påhopp för det leder absolut inte till att någon blir en bättre sportfiskare!
Den som blir påhoppad lär inte tycka det är lika roligt att fiska längre, vilket självklart är synd och den som skriver skiten borde ägna sig åt något annat…

Fiske ska skapa gemenskap, glädje, eufori, lycka och galna upptåg, och när någon gör något fel så se till att lära ut på ett snällt och trevligt sätt, för det kommer vi alla längre på.
Självklart kommer det alltid finnas meningsskiljaktigheter men visa då varandra respekt, sköt diskussionerna snyggt och lyssna på varandra, för som jag skrev innan så kan vi alla lära oss av varandra!
Vi får inte glömma bort att vi alla delar sportfisket som gemensamt intresse, passion och livsstil!

Respect

Bilden är lånad från någon klok person

Så att träffa nya bekantskaper eller prata med likasinnade fiskenördar på telefon eller via sociala medier är hur kul som helst och sporrar ännu mer!
Man börjar planera fiskepass ihop, delar med sig av tips och tankar. Man kollar kartor, funderar på platser och allt sånt här gör bara att fisket blir ännu roligare.
Så se till att peppa, lära av varandra och lära känna nya människor istället för att sprida en massa skitsnack och en dålig stämning över det fantastiska Sportfisket!

Mört, mört och Ismete

I lördags var det åter dags att stiga upp klockan 05 för att göra sig redo för lite ismete.
Den här gången var jag själv igen, som jag oftast är.
Jag var ute på isen lite efter sex och hade satte ut mina spön innan sju. Precis lagom till ljuset blev så pass så man kunde se dem. Det tog inte lång tid innan det första fället kom, en liten snipa hade gapat över en mört och jag kunde snabbt kroka av den och så var det bara att tackla dit en ny på kroken.

Ismete

Jag gick tillbaka till mitt lilla läger och satte mig i stolen och drack en kopp kaffe och började fundera lite kring valet av betesfisk… Jag ska vara lite tråkig här och säga att jag vill inte fånga mängder utan tar hellre få fäll med högre snittvikt på gäddorna, så därför brukar jag välja att meta med större betesfisk.
Men de senaste gångerna jag har varit ute har jag valt att fiska hälften av spöna med mindre mört på 12-15 centimeter och de andra spöna med mitt förstaval av mört, 20-30 centimeter.
Vi kan kalla det ett litet experiment och anledningen till det är att jag för ett tag sedan läste en text på Fiskejournalens hemsida om att mindre betesfisk kan ge större gäddor. Men även när jag var i Blekinge och ismetade ihop med Inge som då fick en fin gädda på 10+ på en liten mört.
Sen har vattnet jag fiskat i de senaste gångerna mycket vitfisk och det verkar som det finns väldigt gott om mört i storleken 10-15 centimeter vilket kan vara basfödan även för de större gäddorna.
Fast problemet med att använda små mörtar är just att det kan bli ett riktigt sniprace och när då dagens första gädda var av liten modell började jag fundera på om det skulle bli en sådan dag där det skulle bli många fäll med låg snittvikt.

När jag satt där och funderade så började en av vipporna att indikera att det var dags att ställa sig upp och ett par sekunder senare så dansade den fram och tillbaka.
Jag plockade med mig min blåa påse med verktyg, matta m.m. i ena handen och kamerastativet i den andra och tog mig fram till hålet med raska steg. Nu lämnade det lina från rullen vilket brukar vara ett bra tecken.
Jag satte in mothugget direkt och fast fisk!
Den kändes något bättre, knyckte inte som en snipa gör.
Efter en stund kunde jag lyfta upp en fin gädda på 93 centimeter, riktigt välmatad och den tog en mört på cirka 12 centimeter.
Efter ett par snabba bilder fick den simma tillbaka.

Ismete

Jag hann inte tillbaka till lägret innan det fällde på ett annat spö, även det med mindre mört på. Den här gången anade jag en snipa och när jag kom fram stod den still, så jag kände lite på linan och något höll i mörten… På vinst och förlust satte jag in ett mothugg och möttes av klent motstånd. Ännu en 1-2 kilos gädda kunde krokas av i hålet.

Efter det blev det något lugnare, men ibland fick spöna med större mört lite aktivitet, och då blir i alla fall jag lite mer alert. För fäller det på ett av de spöna brukar det oftast vara en bättre fisk… Men tyvärr lugnade det sig.

Ismete

Klockan hade passerat halv tio när jag fick ett perfekt fäll, från ingenstans så sjöng det till i bjällran och vippan dansade fint. Det var även samma hål som den bättre gäddan hade kommit upp ur. När jag kom fram så lämnade det lina även den här gången. Mothugget satt och jag hade fast fisk, den tjurade en del så jag trodde det var en liknande fisk på omkring 90 centimeter, men den kom inte riktigt över det utan stannade på 82.
En riktigt tjurig och stark gädda som bjöd på en rolig fight.

Ismete

Efter jag hade släppt tillbaks den så blev det en kortare huggperiod men tyvärr brände jag tre-fyra fäll, varav en kändes som en bättre fisk… Jag har insett att några av mina spön måste bytas ut då de är på tok för styva, sedan kan det även vara kombinationen rulle och spö som ställer till det…
Jag har ärligt talat inte brytt mig så mycket om det här tidigare då det oftast brukar bli ett fåtal pass per säsong här nere i södra Sverige men nu har det stört mig lite för mycket, så något ska göras.
Jag får väl sätta mig framför datorn och kolla vad det finns för ismetespön på marknaden.

Vid kvart i tolv fick jag äntligen ett fäll igen, då hade det varit väldigt stilla i över en timme.
När jag kommer fram till hålet så tog gäddan lite lina. Igen var det på ett av de styvare spöna… Jag satte in mothugget, kände ett par goa tyngre knyck, fick in några meter lina innan gäddan gick loss… Svordomarna ekade över sjön, jag funderade på att slänga ned spö och rulle i hålet och bara packa ihop… Som tur var så lugnade jag mig lite och gick muttrandes tillbaka till lägret för att hämta ny mört istället.

Tyvärr hände det inget mer, men jag kunde summera dagen med runt 10 fäll, alla på mört av storlek 12-15 cm. 4-5 gäddor upp där den största mätte 93 cm. Ingen toppfisk och inget toppenfiske.
Men de senaste 3 gångerna har jag inte haft ett fäll på större mört, alla gäddor har valt att gapa över de mindre mörtarna…
Visst det kan vara tillfälligheter, det kan bero på platsval eller ja säkert 10 andra orsaker, men blir det fler pass på sjön kommer jag helt klart fortsätta ta med mindre mörtar.

Ismete

Tyvärr blev gäddan av med sin munsbit den här gången

Glöm inte tävlingen jag har på min Facebook sida och på Instagram @ensamvargensfiske där du har chansen att vinna en biljett till årets Sportfiskemässa 17-19 mars.

Blod, Svett och Tävling

Efter förra helgens blåsiga ismete så bestämde jag mig ganska omgående att ge sjön ännu ett försök. Så i lördags var det åter dags att släpa pulkan genom skog och vass, men nu hade det snöat och varit kallt så pulkan gled lättare och stegen gick fort på isen!

Den här gången var jag inte själv utan fick sällskap av en fiskevän.
Jag och André bestämde att vi skulle ses vid sjön klockan sex, så vi kunde få ut alla spön innan sju.
Vi hade även bestämt att vi skulle fiska lite närmare land än när jag fiskade själv, dels för att slippa sitta så öppet men även för att det borde stå bra med gäddor i närheten av växtligheten som täcker hela viken på sommaren.
Så lite innan sju var alla spöna ute och vi väntade in dagens ljus när månen försvann sakta bakom träden.

Ismete

Dagens första kopp kaffe hälldes upp men vi hann inte dricka upp innan det fällde på mitt spö. När vi kom fram till hålet så stod gäddan still, jag kände försiktigt på linan och det var något som stod och höll i mörten. Då fällde det på Andrés spö så jag chansade och krokade men tyvärr hade gäddan redan spottat. Så istället fick jag skynda mig bort till hans hål och landa dagens första gädda. En fin tjockis på 4,5 kilo.

Ismete

Vi hann knappt sätta oss ned innan det fällde igen på ett av mina spön, men när vi kom fram så hade gäddan spottat, igen. Skulle det bli en sådan dag…?

Sen tog det inte lång tid innan det började pingla igen, men det fällde inte ordentligt, vippan åkte upp och ned en liten stund men tillslut så flaggade den för napp. På vägen fram till hålet var jag ganska säker på att det var en mindre gädda som tagit mörten. När det inte lämnade någon lina från rullen så var jag nästan helt säker på en snipa.
Men då började det spruta ut lina från rullen och jag möttes av bra motstånd i andra änden efter mothugg. En stund senare kunde vi lägga upp en 94 centimeters gädda på mattan, även den i fin kondition så en uppskattad vikt på 5-6 kilo.

Ismete

Vi hade bra aktivitet hela förmiddagen så den här gången behövde jag inte frysa utan jackan åkte av och på efter alla vändor till spöna. Tyvärr bommade vi några fäll där gäddorna lyckades knycka mörtarna.
Men tillslut så fick jag ett fäll där gäddan satt fast, tyvärr ingen storlek, samtidigt får André fäll i samma hål som innan och krokar igen en bra fisk på 90 centimeter.

Ismete

Ismete

Efter den gäddan lugnade det ned sig en stund.
Nästa fäll är på ett av mina spön, i samma hål som jag fick den bättre gäddan, tyvärr var den inte större än den förra utan stannade på knappt 80 centimeter.

Alla fäll vi hade haft kom en bit ut ifrån vassen så vi valde att flytta ett par spön som var vid vasskanten och placera dem ut mot mitten där det hade varit mest aktivitet. Men innan jag hann flytta mitt ena spö så fäller det och jag kunde landa en liten 2 kilos gädda.
En klassisk mörttjuv!

Ismete

André flyttar spön

När André höll på att borra hål så fällde hans vippa och han möttes igen av bättre motstånd och jag kunde landa ytterligare en fin gädda på 4-5 kilo. tredje över 85 centimeter ur samma hål!

Ismete

Kort efter flytten så får jag fäll igen, tredje gången ur samma hål även för min del. När vi kommer fram så tar gäddan lina så jag sätter in mothugget ganska omgående. Fast fisk som göra några rusningar innan vi kan lyfta upp en 97 centimeter lång dam, som tyvärr var blind på ena ögat och var inte lika välmatad som de andra vi hade fått under dagen. Men väldigt fin i färg och täckning.

Ismete

Ismete

Efter den gäddan så hade jag ett fäll på ett av spöna jag flyttade men tyvärr brände jag den gäddan och även en till efter det…
Sen blev klockan halv ett och det dog ut helt, vilket det brukar göra i den här sjön. Jag har nog aldrig haft bra fiske efter 13:00, oavsett årstid i sjön.
Men alla vatten beter sig olika, så det gäller att prova och nöta för att se mönster. Sen är det som med allt fiske, ibland går det bra och ibland går det inte alls även om förutsättningarna är bra vilket gör fisket så otroligt roligt!

Det blev en bra dag på isen med många fäll, ett par blodiga fingrar och ett bra snitt på gäddorna även om de lite större uteblev, den här gången. Snart är det helg igen och då är det dags för ett nytt besök!

Ska du till Sportfiskemässan?
Om du ska det så har jag precis dragit igång en tävling på min Facebook sida där jag lottar ut 4 stycken 3 dagars inträdesbiljetter. Så kolla in Ensamvargens Fiske för att veta vad man måste göra för att ha chansen att vinna!

Är det värt det?

Vintern håller i sig och det ser ut som den ska göra det ett tag till då det ska bli kallare igen.
Så än så länge behöver man inte ställa undan pulkan.

Förra helgen var jag ute en kort sväng på isen och provade lyckan vid en kant där det går från 2 meter till knappt 6 meter, men det enda jag fick var en mindre gädda och ett klockrent fäll men där jag tappade gäddan… Tyvärr kändes det som en bättre fisk, men för att slippa ha ångest över det så säger jag att det var en snipa!

Ismete

Igår var jag också ute på isen, men nu bytte jag plats och fiskade på ett område där djupet är ungefär 1,5 meter och väldigt mycket växtlighet på sommaren.

Jag kom fram till sjön strax innan sju.
Jag började med att släpa pulkan en bit igenom skogen på en liten smal stig med stenar, träd och stubbar som stack upp ungefär överallt. Självklart var det snöfritt och inte var det minusgrader heller så marken var sådär härligt tung att dra pulkan på. Väl ute ur skogen så var det bara att kämpa sig igenom en vass, pulkan glider inget vidare på vass heller… Så när jag äntligen kom ut på isen så var det bara att börja gå till platsen. Just det ja, det hade regnat dagen innan så på isen låg det någon form av sörja som gjorde att man halkade runt mer än vanligt, även med broddar… Så lätt trött och rejält varm så var det dags att börja borra och sätta ut spöna.
Vid åtta var allt klart och jag satte mig ned i stolen för att hälla upp dagens första kopp kaffe när det fällde på ett spö, självklart på spöt längst bort! Så det var bara att börja jogga försiktigt.

När jag kom fram så stod gäddan still, så jag kände lite försiktigt om den var kvar eller om den hade spottat, men den var kvar så jag satte in mothugg och kunde snart kroka av en snipa i hålet. Jäkla mörttjuv!

När spöt var riggat igen så gjorde jag ett nytt försök med kaffet men jag hann bara skruva av ett halvt varv på termosen innan det fällde på ett annat spö. Nu var det på spöt närmast så jag var snabbt framme, gäddan tog lite lina så jag satte in ett mothugg direkt och bommade… Jag borde antagligen ha väntat några sekunder till, men samtidigt så brukar det gå vägen att kroka när gäddan tar lina.
Ny mört på spöt och tillbaks till kaffet, nu hann jag dricka en halv kopp innan det fällde på samma spö igen. Den här gången missade jag inte och kunde snart kroka av en gädda på drygt två kilo.

Efter den gäddan blev det lugnare, tyvärr började det istället blåsa rejält, en hemsk ostlig vind som letade sig in överallt. Jag fick krypa upp mot en liten ö för att få lite vindskydd.
Trettio minuter efter blåsten dök upp började det snöa som gjorde dagen ännu lite mer otäck… Jag bytte kaffet mot blåbärssoppa för att hålla någon värme kvar i kroppen. Blandade småhopp, åkarbrasa och andra suspekta rörelser användes också flitigt för att inte frysa sönder… Jag började faktiskt fundera på om det verkligen är värt det?

När klockan hade blivit kvart i elva funderade jag på att ge upp, då från ingenstans fällde det. Jag tog med mig prylarna och försökte ta mig ut till spöt med stela leder. Väl framme ser jag att gäddan tar lina i bra tempo så ett snabbt mothugg och fast fisk. Nu var det lite mer tyngd!

Efter några rusningar och en nervös vändning i hålet där jag trodde den släppte så kunde jag tillslut lyfta upp en bättre gädda på 96 centimeter och en vikt på 5-6 kilo. Jag vägde den aldrig utan tog ett par snabba bilder innan hon fick simma tillbaks igen.

Ismete

Underbart väder!

Perfekt krokad i mungipan.

Perfekt krokad i mungipan.

Efter gäddan hade återvänt insåg jag igen hur fruktansvärt otäckt vädret var och skyndade mig tillbaka till mitt lilla krypin vid ön. Jag hällde upp det sista kaffet för att få tillbaka känseln i fingrarna och ja ungefär hela kroppen…

Efter den gäddan händer det inte så mycket mer, men jag bet ihop och satt fram till lunch sen gav jag upp och kämpade mig tillbaka genom slask, vass och skog. Men väl framme vid bilen frös jag inte längre, så visst tusan var det värt det!

För även om man måste kämpa sig över åkrar, genom skogar och vassar eller andra hinder för att komma ut på isen så är det alltid värt det, till och med när man blankar för det finns inget bättre än fiske!