Omprioriteringar gav resultat

Nu var det några veckor sedan jag skrev något här, men det har varit fullt upp med familjära åtagande som besök från mina hemtrakter, så jag har inte hunnit fiska. Sen har inte vädret varit så bra de senaste veckorna, regn och blåst som övergick till en rejäl köldknäpp som gjorde det omöjligt att komma ut på sjön. Fast jag har inte legat helt på latsidan, det har börjat rustas lite inför en förhoppningsvis bra ismetesäsong. Så det har byggts mörtstugor, fixats med förvaring av betesfisk m.m.

Den här årstiden kan man även spendera en del timmar i soffan och läsa lite böcker så för en tid sedan fick jag hem en beställning från England som borde hålla mig sysselsatt ett tag!

bocker

Den där köldknäppen varade inte allt för länge så förra veckan hade jag förhoppningar om att kunna komma ut på ännu ett flötestrollingpass, men tyvärr ville inte isen riktigt släppa greppet.
Så jag fick tänka om, för fiska skulle jag göra och ganska omgående bestämde jag mig för att köra till ån.
Fredagskvällen gick till att kolla över spöna och rigga dem, blanda mäsk och packa väskan för några timmars sökande efter framförallt mört men även färnan såklart!

Jag var framme vid ån strax efter 7 på lördagsmorgonen. Har man tur när man kommer tidigt så kan mörten avslöja sig i ytan, men jag möttes av en stilla och väldigt lugn sträcka av ån…
Vattnet hade stigit en del, men det var mer åt det normala för september – oktober…
Nu när det är november hade jag hoppats på lite mer fart i ån och även lite färg i vattnet när det hade regnat dagen innan.
Vattnet var istället riktigt klart och kallt, men yttertemperaturen hade varit på plussidan i flera dagar och det hade även blåst en sydlig vind så mina förhoppningar var ändå rätt bra.

Jag blötte upp mäsket som bestod av en halva Champion och en halva Roach Ecstasy från Swedbait. Jag tillsatte även lite flytande arom från MVDE i vattnet när jag blötte upp mäsket.
Krokbetet var i första hand majs som jag hade färgat och smaksatt i olika varianter för att kunna prova lite olika och se om det ena eller det andra var bättre för dagen.

färna

När allt var riggat och klart kastade jag ut till ett område som jag vet är lite djupare och där jag fått både mört och björkna tidigare. Jag gav det en stund, men inget hände och jag började ganska omgående ana oro över det klara vattnet, inte det bästa för mörten…
Jag riggade upp mitt andra spö som var tänkt till färnorna, här höll jag det enkelt och körde vidare på samma rigg som ett tidigare besök vid ån och bröd som krokbete. Jag placerade brödbiten i en annan djuphåla en bit nedströms där jag hade förhoppningar om att färnorna hade samlat ihop sig.

Efter knappt tio minuter så fick jag ett försiktigt pet på mitt brödagnade spö, handen var snabbt på plats och vilade någon centimeter ifrån, kort efter kom det en bättre bugning i spötoppen och jag lyfte direkt. Fast fisk, den gjorde ett par kortare rusningar men jag kände ganska snart att det var en mindre fisk och snart låg den i håven. Den fick snabbt posera för några bilder innan den fick sin frihet åter.

färna

Jag bröt av en ny bit bröd och kastade ut på ungefär samma ställe, jag vevade in det andra spöt som hade varit helt still och skulle fylla upp med mer mäsk i feedern och byta majskorn när jag ser ett litet pet på brödbiten. Jag släppte det jag hade i händerna och hann precis fram till spöt när toppen böjde sig djupt. Jag lyfte spöt och nu möttes jag av en rejäl tyngd! Fisken gjorde en rusning nedströms, jag försökte få ut så mycket av spöt jag kunde över vattnet så den inte skulle gå fast.
När den väl vände så försökte den självklart rusa in mot buskarna på samma sida som jag stod på. Men jag lyckades få press på den igen så den vände ut mot mitten av ån. Den gjorde ytterligare ett par rusningar så slirbromsen fick jobba. Tillslut såg jag fisken för första gången och en rejäl rygg visade upp sig, fiskfrossan infann sig men jag lyckades hålla mig lugn och kunde tillslut håva färnan.

Pulsen var på max, jag satte mig ned på huk och kollade ned i håven och ser en riktigt grov färna.
Medan den vilade sig i håven plockade jag fram våg, vågsäck, måttband och kameran.
När allt var i sin ordning så mätte jag färnan till 56 centimeter och vågen visade 2408 gram! En riktigt fin fisk och den största jag fått ur ån.

färna

När den hade fått vila en stund i håven och sedan sett den simma tillbaka mot botten i det klara vattnet så blev det ett glädjevrål!

Mitt spö som var tänkt för mörten hade jag inte haft ett pet på, så jag bestämde mig för att byta plats och fiska det nedströms där jag fått mina färnor. Kroken agnades på med två majskorn som hade legat i en ”Rosehip” vätska över natten och sen fyllde jag feedern med mer mäsk.
Min förhoppning var att det kanske kunde stå någon mört eller björkna längre ned, men visst hade jag färnorna i bakhuvet vid platsbytet.

Efter jag hade kastat ut så tog jag tag i det andra spöt och kollade så allt såg bra ut och att kroken fortfarande var vass. Jag letade upp franskbrödet och skulle precis bryta av en bit när jag ser en liten rörelse i spötoppen på det andra spöt. Jag var snabbt på plats och en kort stund senare bugar sig spöt rejält.
Fisken gör en rusning rakt över ån och siktar in sig på en kant med lite buskar som hänger ned över ån. Jag fick ta en chansning då jag hade 0.20 lina och en 12:ans B983 krok och försöka sätta så mycket press jag bara kunde för att stoppa den. Chansningen gick hem och prylarna höll, färnan vände mot mitten av ån och jag kunde få upp den närmare mig. Den gjorde ytterligare några försök att nå åkanten och även en liten vassrugg, men tillslut kunde jag håva ännu en fin fisk.

52 centimeter och 1850 gram. En hög och ryggbred fisk som har framtiden för sig, får den växa så kan den garanterat bli grov.

färna

Efter jag hade sett färnan simma tillbaka så kastade jag ut ännu en bit bröd i hålan och kollade sedan över det andra spöt och när det var klart så hamnade det på samma plats som innan.

färna

Nu var topparna stilla en stund så jag hann med att få i mig min frukost och några koppar kaffe. När jag satt med sista tuggan av äggmackan så dunkade det till rejält i toppen på spöt med bröd, men jag kände bara fisken i ett par sekunder innan den släppte… Sånt är fisket, det går inte alltid vägen!
Jag kastade snabbt ut igen och det tog inte mer än fem minuter innan det gungade till igen och nu missade jag inte.
Efter en ganska kort fight kunde jag håva en färna på omkring 1500 gram.

färna

Klockan hade blivit knappt 10 när jag släppte tillbaka fisken och efter det så blev det lugnt. Jag bytte plats ett par gånger och provade längre nedströms men där var det helt tyst.
Så de sista trettio minuterna fiskade jag av hålan igen men bara med bröd, fast det blev orört.
Så vid lunchtid var det dags att köra hemåt igen.

Även om min ursprungsplan inte gick så bra med mörten så blev det en riktig jackpot ändå med fyra färnor landade och en topp på härliga 2408 gram!

En sista bild på en riktigt grann fisk

En sista bild på en riktigt grann fisk

 

 

Höstpremiär efter sjövargarna

I söndags var det äntligen dags att få ge sig ut på höstens första flötestrollingpass efter de gröna sjövargarna!
Jag har försökt komma ut ett par helger nu men hård vind har satt stopp för fisket, så jag var rejält laddad! De fisklösa dagarna har ägnats åt att knyta tackel, putsa på utrustningen och se till så allt var i perfekt ordning.
Inför det här året har jag valt att prova nya krokar från Fox, nämligen Fox Predator XS Powerpoint Trebles. När jag packade upp dem så blev jag riktigt nöjd, mycket bra skärpa och bra storlek på dem. Det kändes väldigt gedigna. Ni hittar krokarna och allt annat som behövs för gäddmete/flötestrolling hos Metebolaget.

Flötestrolling

Det kändes som det var en bra dag att påbörja höstens jakt då klockan vreds tillbaka, en extra timmes sömn och man vaknade upp till vintertid. Bara en sådan sak måste ju göra att premiären blir perfekt!

Jag var på plats vid sjön strax efter klockan 6, det blåste en nord/nordvästlig vind och det var endast några plusgrader så det var tur att jag hade tagit mina vinterbyxor.

Flötestrolling

När båten var packad med prylarna och spöna riggade var det bara att åka ut till startplatsen. Sjön är grund på de flesta ställen med ett medeldjup på omkring 1.5 meter vid normalt vattenstånd, men nu var det lägre omkring 1.2-1.3 meter. Jag förväntade mig att stimmen med bytesfisk skulle stå klumpade i djuphålorna då vattentemperaturen på ekolodet pendlade mellan 5.7-6.0 grader. Så därför valde jag att ta mig ut och börja i en av de större hålorna i sjön.

Jag satte djupet på spöna på omkring 1.5 meter och sedan släppte jag ned betesfiskarna bakom båten och började sakta ro och driva med vinden.
Första driften över hålan gav inget, däremot var det mycket bytesfisk och jag såg ett och annat större eko på lodet, så jag tänkte glida över där senare igen. Jag drev vidare där djupet var knappt tre meter när det knarrade till ett par gånger i baitrunnern, spötoppen rörde sig med ett par små knyck. Sen hände det inte så mycket mer, flötet var fortfarande över ytan. Efter knappt tio sekunder så lät det lite igen i rullen, hmm hade jag fastnat i något? Jag vevade in och kände då ett par knyck och upp kom det en gädda på omkring 1 kilo som gapat över en stor betesfisk. Lite lätt irriterad krokade jag loss den, små gäddor vill man ju inte ha på kroken för är de igång brukar de större inte nappa…

Jag släppte ut en ny betesfisk bakom båten och började ro igen, vinden snurrade lite men minskade ändå sakta vilket meteorologerna hade sagt till väderapparna… Ibland stämmer det!

Flötestrolling

Klockan hade tickat på och visade strax efter halv nio och solen hade stigit upp och började värma på när jag drev in över en mindre håla där det stod stora stim av fiskar på ekolodet, och det tog inte lång tid innan ena baitrunnerrullen tog ton. Jag öppnade bygeln för att minska motståndet och satte ganska omgående in ett rejält mothugg. Båten vred runt och gäddan bjöd på bra motstånd, den tog några meter och slirbromsen lät sådär härligt som bara en slirbroms kan göra!
Efter en stund kunde jag håva en bättre gädda som visade sig vara 95 centimeter lång men inte så tjock, så kanske omkring 5 kilo.

Flötestrolling

Jag hade drivit bort från hålan där gäddan högg, så jag rodde tillbaka och såg till att hamna i rätt position innan jag började släpa min flöten bakom båten igen. Jag rodde in utmed en vass som låg lite skyddad från vinden och passade på att äta ett par äggmackor och sörpla i mig några koppar kaffe.

Flötestrolling

När jag satt med den sista slurken kvar i koppen så ser jag ena flötet börja vandra snabbt ut mot djupare vatten och baitrunnern börjar knarra gott igen!
Ett snabbt mothugg och jag möts igen av ett bra motstånd. Gäddan rusar några gånger och vill inte riktigt komma upp till ytan, Men efter en stund kan jag håva den och jag mäter den till 96 centimeter, den här va tjockare än den förra så 5 kilo plus skulle jag tippa på.

När allt är i ordning i båten igen och den sista slurken kallt kaffe har åkt ned så har även vinden lugnat sig lite till. Jag är även tillbaka vid den första djuphålan.
När jag var vid slutet av den och började vända runt så får jag ett riktigt härligt napp på flötet som blivit stillastående. Baitrunnern ger ifrån sig sitt magiska ljud och när jag drar till med ett rejält mothugg så blir det ordentligt stumt! Gäddan går tungt och gör några riktigt roliga rusningar där slirbromsen får jobba. Den här känns större och efter en stund kan jag håva den. När jag hade krokat av gäddan så lyfte jag snabbt in den i båten för mätning och vägning. Måttbandet visade 105 centimeter och vågen visade 7.21 kilo. Innan jag lyfte upp gäddan från håven funderade jag om det skulle vara möjligt att ta något bättre kort på den, men båten guppade lite för mycket för att få till något foto med självutlösare. Så det fick bli ett par snabba på mattan bara. Men jag måste se till att lösa det här problemet så jag kan ta lite bättre foton själv i båten framöver!

Flötestrolling

När gäddan hade simmat tillbaka så kom det en annan båt sakta glidandes, så jag snackade lite med dom innan jag fortsatte.
Fast jag hann inte komma mer än kanske 100 meter innan ljudet från baitrunnern åter hörs. Jag hade styrt båten utmed en kant där det går snabbt från 1 meter ned till 4-5 meter.
Mothugget satt stenhårt och igen så är det en bättre fisk. Efter en lite stökigare fight där jag håller på och få trassel så lyckas jag ändå landa gäddan och undvika kaos!
Den här gången hade jag även lite tur då tacklet satt i nätet efter håvningen, men ibland ska det väl vara så!
En tjock fisk på 100 centimeter som jag skulle tro vägde runt 6-7 kilo.

Flötestrolling

Klockan hade blivit halv tolv och jag hade lite annat att fixa med på eftermiddagen så jag tog en sista kort sväng över ett mindre område. Jag passade på att dricka upp det sista kaffet ur termosen och tuggade i mig ett par nygjorda bullar. När jag tog sista tuggan på bullen så drog det iväg igen. Jag satte snabbt in ett mothugg och fick bra svar, inte lika stor som de sista men jag kan snart lyfta in en gädda som mäter 93 centimeter.
När jag har släppt tillbaka gäddan så är det dags att plocka ihop prylarna och bege sig in mot land igen. Men vilken dag och premiär det blev, 6 gäddor upp och endast en var under fyra kilo, måtten blev 93, 95, 96, 100 och 105 centimeter!

När det nu har gått någon dag sen jag fiskade så har jag haft lite tid att reflektera kring det här med antal spön, olika metoder och båtar. Jag kan förstå folk som spinnfiskar när de säger att hugget från gäddan är det bästa som finns. Men för mig är det mycket bättre att se ett flöte försvinna eller en baitrunner som tar ton, spänningen och förväntningen som byggs upp på en hundradels sekund. Vad är det som gapat över min betesfisk? Pulsen är på max när man vevar in löslinan och sen sätter in ett rejält mothugg och möts av bra motstånd och snabba dunkningar och ett bugat spö. Hela det här händelseförloppet kan jag jämföra med en spinnfiskares förklaring av det där stenhårda hugget.

Grabbarna i båten jag snackade med hade en massa spön, fiskade säkert med 4-6 stycken. Jag kan förstå folk som trollar i stora sjöar som vättern där de har ute många spön, men där jag fiskade är det inga stora ytor. Man kan inte driva med vinden längre sträckor utan får vända ofta och djupen går verkligen upp och ned. Ibland kanske det inte lönar sig med kvantitet utan istället fokusera på kvalité. Fiskar man rätt för dagen så räcker det med ett par spön, eller bara ett. Men har man många spön får man lägga fokus på att veva upp, lägga ut och det blir mest en massa fix än fiska.

Visst förstår jag att fiskare vill ha fina och stora båtar som är anpassade till sitt fiske och då framförallt spinnfiske eller vertikalfiske med stora, fina och många ekolod. Men en gammal plasteka med två åror och ett enkelt ekolod fungerar bra det med!
Kanske är jag tråkig och bakåtsträvande eller är det så att vi som älskar metet föredrar det enkla, skitiga och lätt kaotiska som det blir i en liten, gammal och smutsig plasteka? För det är inte ofta jag ser folk som metar i stora fina båtar, eller jag kanske har fel?

Men i slutändan spelar det absolut ingen roll, jag är bara oerhört glad att det finns så många olika sätt och metoder att kunna uppskatta och älska sportfisket på, det finns något för alla!