Ett tips från bokhyllan

Som jag skrev i något tidigare inlägg, nu är hösten här och det med besked!
Temperaturen kliver inte över 10 grader, det blåser för det mesta och solen var länge sedan man såg. Det som tyvärr saknas är mycket regn, för det behövs så vattenståndet i sjöar, åar och vattendrag kan stiga igen.

Jag hade planerat höstens första flötestrollingpass i söndags, men hur mycket jag än uppdaterade väderapparna och kollade ut genom fönstret så slutade det aldrig att blåsa… Jag bestämde mig ändå på lördagskvällen för att packa bilen och ställde klockan, fast jag behövde knappt gå ur sängen för jag hörde de tråkiga vindbyarna yla utanför huset. Så det var bara att lägga ned huvudet på kudden igen och somna om. Men det hör väl hösten till att blåsa och bjuda på mulet och allmänt ruskigt väder.

Jag kunde ändå inte låta bli spöna helt en helg så jag stack iväg ett par timmar för att meta lite betesfisk mitt på dagen, men det gav inget bra resultat det heller, så med lätt sönderblåst ansikte och frusna fingrar åkte jag hem igen.
Istället började jag kolla i bokhyllan efter något att läsa och kom på att jag kan ju faktiskt ge ett ”boktips” här på bloggen.

Vid det här laget borde ni som läst min blogg förstå att jag gillar att meta efter färnan och såklart gillar jag även att läsa böcker, artiklar och skrifter om just färnan.
Tyvärr så finns det inte mycket att läsa om mete generellt på svenska, utan man får oftast rikta in sig på Engelska böcker. Fast det finns några bra svenska texter och en av dem handlar om just färnan, nämligen Färnan – min favoritfisk som är skriven av Carl-Johan Månsson.

Färnan - Min favoritfisk

Redan efter de första raderna i Färnan – min favoritfisk förstår man att det här kommer bli mycket intressant läsning, Carl-Johan förklarar och skriver otroligt bra och hela texten är väldigt välskriven. Han fångar läsaren, jag tror det är så de brukar skriva i vanliga bokrecensioner, eller? I vilket fall så fångade han mig och jag sträckläste hela texten första gången. Sen har jag nog läst den fyra, fem gånger till och återvänder ofta för att kolla efter tips, tankar och inspiration.

Färnan - Min favoritfisk

En del av innehållsförteckningen

Vad skriften handlar om är inte så svårt att gissa, färnan. Men vad som skrivs kring denna fantastiska sportfisk är mer intressant. Carl-Johan har mer än 20 års erfarenhet av färnafiske med många stora fiskar i håven, han jobbar även som fiskerikonsulent på Hushållningssällskapet i Kalmar. Han har helt enkelt en otrolig kunskap om färnan som art men även väldigt stort kunnande om biologi och natur.

Färnan - Min favoritfisk

Han förklarar bra och ingående kring arten, ger tips och delar med sig av egna resultat och slutsatser kring sitt fiske.
Han tar även upp olika metoder och visar både med bilder och text var färnan kan tänkas stå i åarna. Carl-Johan skriver även en del om fiskvård och då i första hand vad som kan göras för att stärka beståndet av färnan i Sverige. Det finns också ett eget kapitel med många bra tips till nybörjaren, men den här skriften riktar sig minst lika mycket till den redan inbitne färnametaren.
För här har man 100 sidor av otroligt bra, spännande och intressant läsning. Det är en extremt välskriven text som går igenom allt och lite till som kan vara intressant att veta om den fantastiska färnan.

Färnan - Min favoritfisk

Författaren delar med sig av många fina bilder på stora färnor

Tyvärr finns inte den här skriften i bokform vilket är otroligt synd då det är en modern klassiker, den har allt och lite till!
Jag hoppas innerligt att någon gång kunna få möjligheten att köpa den som en bok.
Så om det är någon som läser det här och tycker, ”hmm det här är ju världens grej! Självklart ska vi se till att den trycks i bokform” hade jag och garanterat många fler blivit lätt lyriska, för det behövs fler böcker om mete på svenska!

Men att vänta på ett mirakel är onödigt, så jag tycker att ni som metar färna, nya eller redan inbitna, eller ni som är sugna på att börja meta färna eller bara vill ha inspiration till att kanske en dag testa att meta färna ska beställa ett exemplar av skriften Färnan – min favoritfisk.
Ni gör det genom att kontakta Carl-Johan direkt via den här E-post adressen:
carl-johan.mansson@hushallningssallskapet.se

Kostnaden är 200 kronor inklusive frakt och utskick. Vilket är en liten summa när man får 100 sidor av tips, teorier och ren glädje.

Vilken fisk!

Vilken fisk!

Oktober och besök vid ån

Då har det blivit oktober och hösten är här på riktigt, temperaturen har sjunkit rejält ute och det blir glesare med löv på träden för varje dag. Sen har det även blåst rejält några dagar här i Småland och det ser ut som det ska fortsätta så ett tag framöver. Jag hoppas bara att inte hösten blåser bort då det börjar bli hög tid att plocka fram gäddmeteprylarna!

Jag har varit ute på ett par pass utmed ån för att se om jag kan hitta några färnor, men innan jag kommer till det så ska jag bara nämna en sak först.
Jag har skrivit om det tidigare men i slutet av augusti så gifte jag mig och med giftermål kommer det allt som oftast ett byte av efternamn. Så numera heter jag Christian Ottosson.
Med det sagt så återgår vi till ån och jakten på färnorna, det vill säga det viktiga!

I lördags styrde jag återigen bilen mot ån för ett förmiddagspass.
Jag var på plats lite efter sju på morgonen, jag började med att mäska upp 3-4 platser som jag trodde kunde hålla någon färna.

Bottenmete Färna

Sen började jag fiska med ostpasta på en bit hair-riggad vinkork, jag använde mig av ett smidigt flätat tafsmaterial från Gardner som med hjälp av korkbiten skulle göra betet lite mer ”svävande” eller balanserat så det rör sig lite mer naturligt i strömmen. Jag kramade en lagom stor bit ostpasta kring korkbiten så pastan precis rörde krokböjen.

Bottenmete Färna

Efter kanske fem minuter fick jag ett par små knyck i spötoppen, direkt blev det fullt fokus och handen var redo att göra mothugg. Jag fick ytterligare ett par knyck, men inte riktigt det jag ville se för att göra mothugg. Några sekunder senare blev det några pet till som var något kraftigare men jag valde att inte lyfta spöt. Sen blev det lugnt och jag vevade in. Ostpastan var borta och jag borde garanterat ha lyft spöt tidigare.
Oftast brukar färnan vara ganska snabb när de tar betet, men kanske är det lite annorlunda när betet är hair-riggat?
Tyvärr fick jag inget mer napp på platsen och inte heller på de andra uppmäskade platserna.

Jag valde att byta plats och taktik. Jag lämnade mäskhinken i bilen vid den nya sträckan och tog bara med mig burkskinka, räkor och bröd som bete.
Jag stod länge och försökte se om jag kunde upptäcka några färnor i det grunda ganska klara vattnet men ingen visade sig.
Så jag placerade en bit skinka på en 4:ans krok i kanten av en buske.

Bottenmete Färna

Det tog inte många minuter innan spöt knyckte till men när jag gjorde mothugg blev det inget motstånd, så jag bytte till en räka och kastade ut på samma plats. Efter trettio sekunder bugade spöt återigen och den här gången satt fisken på kroken.
Tyvärr ingen färna utan en björkna som självklart släppte när jag skulle lyfta upp den.

Jag förflyttade mig en bit nedströms och nu började allt det där man verkligen inte vill ska hända, det är som om det sitter någon bredvid, en liten jävel som skrattar åt dig konstant och påpekar allt du gör… ”Ska du verkligen göra si och så eller HAHAHA idiot, vad gör du” 
Jag har gjort samma kast hur många gånger som helst, man ser till att det är fritt bakom sig, vid sidorna och över huvudet. Sen siktar man och kastar ut, enkelt!
Men NEJ!
På något vis lägger sig linan över en gren, jag får loss tacklet och gör ett nytt försök, nu lyckas jag fastna i en annan gren, men va i hel¤#te händer… Till slut lyckas jag få ut betet, men det känns inte bra det är något som inte stämmer… Jag vevar motvilligt in och ser att hela tacklet har trasslat sig… Jag svär och känner att va f#n håller jag på med… Den där lille jäveln ”skrattar så tårarna rinner ner för kinderna på honom och säger något drygt som – Går det bra, HAHAHA

Efter att jag fått knyta om tacklet ett par gånger till, bytt platser, misslyckats med de enklaste kasten och det allmänna kaoset aldrig slutade så gav jag upp och åkte hem.
Det var en sån dag där inget fungerar, jag skulle ha legat kvar i sängen och aldrig gått upp…
Jag mådde allmänt dåligt resten av dagen, det sved i själen.
Men när söndagen kom bestämde jag mig direkt för att det var dags att planera in en revansch!
Den där lille jäveln får aldrig vinna!

Så i onsdags stack jag ut till ån efter jobbet för några timmars mete.
Jag höll det så enkelt som möjligt, några olika beten och så lätta sänken som möjligt.

Bottenmete Färna

De första platserna jag provade så frilinade jag med skinka och mask som bete, men det enda jag fick var några mindre abborrar som glupskt sög i sig 4-5 maskar på en 4:ans Wide Gape krok.

Bottenmete Färna

När klockan var runt 18 hade jag inte haft något pet på varken skinka eller räka så jag letade fram brödet, men småfisken var som hökar på det direkt.
Jag tog fram ett litet BB blyhagel och klämde fast det 15-20 centimeter från kroken för att hålla brödbiten närmare botten.
Nu fick den vara i fred och efter någon minut dunkade det till i spöt och jag kunde kroka en fisk.
En mindre färna på kanske 5-7 hekto kunde snabbt krokas av.

När klockan hade blivit 19 och pannlampan hade kommit fram bestämde jag mig för att lägga sista tiden på en plats där jag fått färna förr och just vid mörkrets intågande kan de större börja dyka upp.

Väl på plats försökte jag sikta på stället jag ville nå i mörkret med brödbiten och lyckades faktiskt på första försöket.
Efter knappt fem minuter fick jag en liten dunk i spöt och sen bugade det sig och jag krokade snabbt.
En stenhård rusning nedströms och mitt 11 fots spö stod böjt ända ned till handtaget! Rullens slirbroms skrek och jag försökte bara få ut spöt så mycket jag kunde mot ån bland vass och träd så den inte skulle gå fast. Pulsen var på max och efter en stund kunde jag börja ta in lite lina men än hade färnan inte gett upp, den rusade snabbt mot andra sidan ån och det blev en riktigt rolig fight i mörkret. Efter en stund såg jag en bättre fisk visa upp sidan i skenet från pannlampan och jag kunde styra in den över håvkanten. Jag lade ned prylarna och tittade ned i håven, sen tänkte jagHAHA där fick du din lille jävel, nu har du inget att skratta åt!”

Jag letade fram kamera, avkrokningsmatta, vågsäck, våg och måttband medan färnan låg säkert och vilade i håven.
Tyvärr ville inte kameran vara med i mörkret så jag fick inte till några testbilder, ett litet problem med att vara själv. Inte alltid självutlösaren m.m. vill vara med.
Kanske är det någon som har bra tips på hur man ska eller kan göra när man ska ta bilder på sig själv med sin fångst i mörker?

Jag bestämde att det fick bli en bild på mattan av färnan innan jag lyfte upp den från vattnet.

Bottenmete Färna

Den vägede 2.1 kilo och hade en längd på 53 centimeter. En riktigt fin färna för den här ån. Visst finns det större det är jag helt säker på, men beståndet är nog inte så stort eller så håller de till på de sträckorna man inte får fiska…

Lycklig och glad ser jag den magnifika fisken återvända ut i ån.
Äntligen vände det!
Jag har fått kämpa ett tag för att få en bättre färna men allt slit, frustration och totala misslyckanden var som bortglömda när jag satte mig i bilen och drog igång en spellista med go svensk punk och skrålade med.
Jag var bara så jäkla glad och nöjd, för det finns inget bättre än att fiska!

Sportfisket är helt enkelt världens bästa hobby, passion och livsstil, så glöm inte bort att ha kul, njuta av tiden vid vattnet och uppskatta varje fångst oavsett storlek!
Se även till att vara trevliga mot varandra och visa varandra respekt även om ni inte delar åsikter, både vid sjön och på sociala medier.
Ta också hand om nybörjarna inom sportfisket, dela med er av tips och gläds åt deras fångster. Gör de något mindre bra, förklara och visa på ett respektfullt, enkelt, bra och snällt sätt hur de kan göra. Vi har alla varit nybörjare, glöm inte det.
Vi delar alla samma hobby och passion!