De första trevande försöken

I mitt förra inlägg skrev jag lite om mina höstplaner och jag har redan smygstartat min jakt på de randiga krigarna. Abborren är en art jag faktiskt inte har metat så mycket efter och egentligen vet jag inte varför det har blivit så. Men nu ska jag ge fisket en ärlig chans!

Jag har en sjö som inte ligger så långt ifrån där jag bor som jag vet håller ett bra bestånd av abborrar, så jakten har börjat där.

Förra veckan gav jag mig ut på ett första försök, vädret var allt annat än bra med hård vind och ett par regnskurar under kvällen. Men som tur var hade jag lärt mig av mina misstag från tidigare pass och stoppat ned regnjackan i väskan.

När jag kom fram vid första ankringen insåg jag dock ett nytt misstag, ena ankaret låg kvar på land… Min plan var att bottenmeta med quivertip spöt och ett enkelt paternoster tackel och en mindre mört på kroken, men det blev i stort sett omöjligt med endast ett ankare. Båten rörde sig konstant i den hårda vinden så efter knappt trettio minuter och ett missat hugg bytte jag plats.
Jag rodde upp bakom en ö så det blev lite lä och drog upp båten på ön så den låg still.
Nu blev det genast lättare att kontrollera spöt men tyvärr gav det mig inga fler napp och när mörkret hade lagt sig över sjön fick jag acceptera det fula ordet och åka hem.

Ett nytt försök planerades snabbt in, så i måndags åkte jag ut några timmar på kvällen. Vädret var något bättre med lite varmare temperatur och ett stabilare lufttryck, men fortfarande en del vind…
Den här gången glömde jag inte det andra ankaret så vid min första plats kunde jag lägga mig rätt i vinden för att kunna använda quivertip spöt effektivt.

Abborrmete

Jag provade lite olika platser och kom tillslut till en mindre ö som har en risvase mellan sig och land. Här vet jag att det har tagits större abborrar tidigare så jag bestämde mig för att fiska på den platsen tills det blev mörkt. Det känns som ett bra tillhåll för abborrarna med kuperad botten runt ön där djupet växlar mellan 1.5-3 meter och en grundplatå där risvasen ligger.
Jag fiskade utmed vassen vid ön, mot risvasen och runtomkring den, men det enda som hände var att betesfisken blev lite stressad ibland och började rycka i spötoppen. Jag fick inte ett endaste napp vid den här platsen.

Abborrmete

Tidigare under kvällen hade jag ett napp men då var jag för snabb med mothugget och fick bara tillbaka en sargad betesfisk…

Så när solen hade gått ned och det återigen hade blivit mörkt över sjön återvände jag mot land.
Jag kände mig en aningens nedslagen och tankarna snurrade, var är abborrarna…

Abborrmete

Tankarna har inte släppt än, jag har svårt att tänka på något annat fast jag kanske borde tänka på det stundande bröllopet, för nu är det drygt en vecka kvar… När jag blundar och ska sova ser jag stora abborrar medans min blivande fru pratar om dekorationer, planering och skyltar. Antagligen borde jag lyssna på henne… Men så här är det alltid, när jag inte lyckas med fisket så kan jag bara tänka på hur jag ska knäcka koden.
Fast i och för sig, man tänker väl nästan alltid på fiske oavsett om det går bra eller dåligt…
Planer som smids i huvudet, teorier om varför och hur, det är helt enkelt fantastiskt med fiske!

Min plan inför nästa pass är att köra flötestrolling för att se om jag kan lokalisera abborrarna på några platser. Så en beställning från Metebolaget kom hem idag med lite nya prylar för den fortsatta jakten på dessa randiga krigare!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *