De första trevande försöken

I mitt förra inlägg skrev jag lite om mina höstplaner och jag har redan smygstartat min jakt på de randiga krigarna. Abborren är en art jag faktiskt inte har metat så mycket efter och egentligen vet jag inte varför det har blivit så. Men nu ska jag ge fisket en ärlig chans!

Jag har en sjö som inte ligger så långt ifrån där jag bor som jag vet håller ett bra bestånd av abborrar, så jakten har börjat där.

Förra veckan gav jag mig ut på ett första försök, vädret var allt annat än bra med hård vind och ett par regnskurar under kvällen. Men som tur var hade jag lärt mig av mina misstag från tidigare pass och stoppat ned regnjackan i väskan.

När jag kom fram vid första ankringen insåg jag dock ett nytt misstag, ena ankaret låg kvar på land… Min plan var att bottenmeta med quivertip spöt och ett enkelt paternoster tackel och en mindre mört på kroken, men det blev i stort sett omöjligt med endast ett ankare. Båten rörde sig konstant i den hårda vinden så efter knappt trettio minuter och ett missat hugg bytte jag plats.
Jag rodde upp bakom en ö så det blev lite lä och drog upp båten på ön så den låg still.
Nu blev det genast lättare att kontrollera spöt men tyvärr gav det mig inga fler napp och när mörkret hade lagt sig över sjön fick jag acceptera det fula ordet och åka hem.

Ett nytt försök planerades snabbt in, så i måndags åkte jag ut några timmar på kvällen. Vädret var något bättre med lite varmare temperatur och ett stabilare lufttryck, men fortfarande en del vind…
Den här gången glömde jag inte det andra ankaret så vid min första plats kunde jag lägga mig rätt i vinden för att kunna använda quivertip spöt effektivt.

Abborrmete

Jag provade lite olika platser och kom tillslut till en mindre ö som har en risvase mellan sig och land. Här vet jag att det har tagits större abborrar tidigare så jag bestämde mig för att fiska på den platsen tills det blev mörkt. Det känns som ett bra tillhåll för abborrarna med kuperad botten runt ön där djupet växlar mellan 1.5-3 meter och en grundplatå där risvasen ligger.
Jag fiskade utmed vassen vid ön, mot risvasen och runtomkring den, men det enda som hände var att betesfisken blev lite stressad ibland och började rycka i spötoppen. Jag fick inte ett endaste napp vid den här platsen.

Abborrmete

Tidigare under kvällen hade jag ett napp men då var jag för snabb med mothugget och fick bara tillbaka en sargad betesfisk…

Så när solen hade gått ned och det återigen hade blivit mörkt över sjön återvände jag mot land.
Jag kände mig en aningens nedslagen och tankarna snurrade, var är abborrarna…

Abborrmete

Tankarna har inte släppt än, jag har svårt att tänka på något annat fast jag kanske borde tänka på det stundande bröllopet, för nu är det drygt en vecka kvar… När jag blundar och ska sova ser jag stora abborrar medans min blivande fru pratar om dekorationer, planering och skyltar. Antagligen borde jag lyssna på henne… Men så här är det alltid, när jag inte lyckas med fisket så kan jag bara tänka på hur jag ska knäcka koden.
Fast i och för sig, man tänker väl nästan alltid på fiske oavsett om det går bra eller dåligt…
Planer som smids i huvudet, teorier om varför och hur, det är helt enkelt fantastiskt med fiske!

Min plan inför nästa pass är att köra flötestrolling för att se om jag kan lokalisera abborrarna på några platser. Så en beställning från Metebolaget kom hem idag med lite nya prylar för den fortsatta jakten på dessa randiga krigare!

 

Hösten i antågande

Vissa dagar känns det som sommaren precis har börjat, andra dagar så längtar man bara efter de där härliga höstdagarna med ett par flöten släpandes efter båten i hopp om att en tjock madame ska gapa stort över betesfisken… Oavsett vad så är hösten i antågande, men förhoppningsvis har vi några varma och fina sensommardagar kvar.

Själv har jag gjort mitt sista sutarpass för det här året, ett år som kanske inte blev så bra resultatmässigt. Samtidigt var det inte så oväntat då jag lagt mycket av tiden åt att hitta nytt vatten. Så nästa år kommer jag lägga de flesta av mina sutarpass vid den lilla skogssjön i hopp om att få en rejäl jackpot!

Mitt sista pass fiskade jag förra torsdagen vid sjön i närheten där jag bor.
Jag gick upp strax innan halv fyra för att köra ett kort morgonpass med feederspöt. Tyvärr gav det ingen sutare utan jag fick mest mört och någon enstaka brax på knappa kilot.
Vädret var inte heller det bästa med en kall natt för årstiden och det hade regnat till och från i flera dagar innan, så det var inte helt oväntat att det skulle bli svårt. Men jag var tvungen att få en avslutning på sutarfisket så jag kan börja fokusera på nästa del av året.

Feedermete

I augusti kommer det bli ganska klent med fiske då det vankas bröllop och det är en hel del som måste fixas, så då tillåter nog inte min blivande fru så mycket fiske…
Men något kortare pass hoppas jag ändå hinna med!

Planen framöver är att lägga mest tid på abborremetet fram till slutet av september, sen i oktober blir det garanterat några avstickare till ån efter färnorna innan det är dags att fokusera på de gröna sjövargarna igen. Förra året fiskade jag inte många pass efter gäddorna men tanken är att det ska bli mer gäddfiske i höst växlat med abborremetet.
Men för att kunna meta efter predatorerna behövs det betesfisk, något som tar tid att få ihop och det är nog många av er som delar min hat-kärlek till att fånga betesfisk… Antingen har man inga alls, för lite eller för små när det ska metas gädda, eller för stora när det vankas abborremete!
Men i år ska jag vara ute i god tid… (Känns som man säger det varje år)

Så i söndags eftermiddag åkte hela familjen till sjön för att flötmeta lite betesfisk.
Barnen hade fått varsitt nytt spö så de var taggade på fiske, och när de fick napp och vevade in fisken med lite hjälp blev det lycka på bryggan!
Självklart skulle de hålla i sina fångster och släppte ned dem försiktigt i beteshinken. De fick även följa med ut i båten en sväng för att lägga i mörtstugan och även då var det två lyckliga barn som knappt ville åka in till land igen.
Förhoppningsvis kan det bli fler familjepass framöver där jag kan förena nytta med nöje och få ihop betesfisk till framförallt abborrarna.
De större betesfiskarna till gäddorna är de som kan bli lite jobbigare…

Betesfiske

Jag vet, det är dumt av mig att vara utan flytväst men det ska inte upprepas!

Sen är det alltid svårt att hålla sig till sin tänkta långsiktiga plan så några infall lär det bli på andra arter också under hösten, men det är ändå skönt att ha en grov skiss av det resterande året.

En bild från mitt sista försök efter sutarna det här året får avsluta inlägget och den här sutarsäsongen!

Semestertider

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här på bloggen men anledningen är enkel, jag har semester! Då tänker väl många av er att semester är fisketid men inte för en småbarnsförälder, då är semester mindre fisketid… Fast jag har såklart fiskat, men det har mest blivit korta fiskepass med vänner och familjen i all sin enkelhet.

Jag och en kompis flötmetade sutare en varm kväll för ett par veckor sedan.
Han fiskade lyftmetoden med majs som krokbete och mäskade rejält.
Till en början var det mest småfisk på platsen men när mörkret kom så började även bubblorna stiga från platsen och det blev rejält spännande.

Flötmete Sutare

Tillslut reste sig flötet lite och började vandra sakta. Han krokade och spöt bugade sig rejält men efter bara ett par snabba knyck så släppte kroken… Riktigt tråkigt men tyvärr sånt som händer.

Efter det blev det bara en brax innan vi bestämde oss för att åka hem.
Själv provade jag att fiska med blodkorv och lite av Swedbaits Sutarkung för att se om det kunde minska nappen från småfisk. Ett tips jag fick av Jimmie Svensson i Facebook gruppen ”Passion för Mete”. Jag slapp småfisken och hade även ett bra napp men tyvärr satt jag inte tillräckligt länge på händerna, men en metod jag helt klart kommer prova igen! Så tack för tipset Jimmie!

Jag hade även besök av en kompis från mina hemtrakter Östergötland för några dagar sedan och han var sugen att testa på lite mete. Så jag tog med mig honom och hela familjen ned till sjön för några timmars fiske, barnen och min sambo satt på bryggan och flötmetade, kompisen fick prova på bottenmete med quivertipspöt. Han fick ganska omgående drilla fisk men det blev mest mindre mört. Barnen blev ändå lyckliga och sonen vill alltid hålla i fisken och min minsta vill klappa fiskarna, så förhoppningsvis kanske någon av dem får fiskeintresset…

Kompisen tröttnade lite efter ett tag så jag tog över och han sa till mig att ”ta en stor fisk nu då…” Jag kastade ut och efter kanske fem minuter bugade spöt rejält och jag krokade en sutare som rusade runt men efter en stund kunde jag lyfta upp den. Ingen jätte direkt men ändå roligt att allihop fick sen en sutare på nära håll och att jag faktiskt lyckades få en ”större” fisk!

Sutarmete

Sambon fiskade på från bryggan och lyckades lura upp några sarvar och mörtar som barnen självklart skulle hålla i och släppa tillbaka. Det blev en väldigt rolig och trevlig eftermiddag där alla fiskar uppskattades oavsett storlek, något man annars lätt glömmer bort…

I söndags kväll bestämde jag mig för att åka ut till ån för att se om jag kunde hitta någon hungrig färna… Det har blivit väldigt mycket sutarfiske på senaste tiden så jag kände att det var dags att göra något annat!

Det var extremt lågt vatten i ån, vilket inte var oväntat med tanke på att vi har haft en väldigt varm och fin vår och sommar. Men det gjorde att jag inte hade så många platser att fiska ifrån. Jag fick gå igenom gräs, vass och brännässlor som var högre än mig själv men efter lite kämpande kom jag fram till en plats där det gick bra att fiska ifrån.

Färnamete

Jag började fiska med bröd, men efter kanske trettio minuter gav jag upp då småfisken var som pirayor på brödet.

Färnamete

Jag fingrade lite på några korvbitar men valde tillslut en hel räka som åkte ut vid en svag strömkant vid ett näckrosbälte. Äntligen var spötoppen still och jag slapp småfisken. Jag skulle precis hälla upp en kopp kaffe när det darrade till lite i toppen, så termosen hamnade i gräset men började rulla mot åkanten… Jag fick tag i den med foten samtidigt som spötoppen böjde sig ordentligt, jag krokade och det var fast fisk! Den försökte rusa ned bakom en krök så jag fick pressa den lite men lyckades ganska enkelt styra tillbaka den och snart låg det en fin färna i håven. Inte den största men det spelade ingen roll, jag var rejält nöjd och lycklig för jäklar vad roligt det är att fiska färna!

Färnamete

Väderapparna hade lovat bra väder utan regn, så jag lämnade regnkläderna hemma för att hålla ned packningen så mycket som möjligt, något jag borde låtit bli… Bakom mig drog det in mörka moln och det började regna så jag fick krypa upp vid en björk som jag hade precis bakom mig, turligt nog!

Färnamete

När det regnade som mest så darrade det till i spötoppen ett par gånger och sen en rejäl böj i toppen. Jag krokade men missade… Snabbt på med en ny räka och ut på samma plats igen innan jag sökte skydd vid björken.

Färnamete

Det tog inte många minuter innan det darrade till igen, nu hade regnet lugnat sig lite så jag satt vid spöt och när det bugade igen så var det fast fisk. Kände direkt att det inte var någon färna på kroken utan istället kom det in en björkna på 4-5 hekto som slukat en hel räka på en fyrans krok, glupska fiskar!

Efter björknan blev det väldigt lugnt och efter trettio minuter bestämde jag mig för att byta plats innan det blev för mörkt. Så snabbt ihop med grejerna och sen var det bara att börja kämpa sig igenom den svenska djungeln tillbaks till bilen.

Efter en kort bilfärd var jag framme vid den nya platsen lite efter halv tio, nu fick brödet en ny chans.
Småfisken lät äntligen bli brödbiten och efter knappt fem minuter så darrade det till lite, jag hade handen redo men det blev bara några mindre darr.
Ny brödbit åkte på och pannlampan kom fram så jag kunde se lite mer var jag kastade ut. Återigen var det lugnt i fem minuter, men sen så fick jag ett par snabba darr och sen bugade sig spöt ordentligt. Jag krokade men missade… Svor lite men vevade snabbt in och kastade ut igen. Men när det gått tjugo minuter utan ett pet så bestämde jag mig för att packa ihop och köra hem.

Ett riktigt roligt pass även att det var svårfiskat med lågt vatten och få fiskeplatser, fast nästa besök dröjer nog till september – oktober.

Jag kommer köra något mer pass efter sutarna och jag hoppas även hinna med någon natt vid ett karpvatten innan det börjar bli dags att se över prylarna för predatorerna. Abborre och gädda blir höstens prioritet, men jag lär garanterat bryta av med lite annat mete också, för hösten är en fin årstid för många arter!

flötmete Sutare